www.resblogg.wordpress.com

Transsibiriska jarnvagen, Mongoliet, Kina, Tibet, Nepal och Indien – folj var resa pa: www.resblogg.wordpress.com

Onödiga försiktighetsåtgärder

– Det är medicin som man tar så man inte ska bli sjuk, förklarar jag övertydligt med munnen full av vitaminer och mineraltabletter för mitt barnvaktsbarn.

Han tittar granskande på mig, höjer på ögonbrynen och talar med halvstängda ögon om för mig att

– Du, man kan faktiskt bli sjuk ändå.

Klunket av tabletterna som sväljs ner – det känns ganska larvigt plötsligt. Vi lurar oss själva. “Gå ner 20kg på en vecka med nya bantningspillret” “Vaccinet som gör ditt liv 10 år längre” “SÅ mycket bakterier har du i hemmet – nytt medel har lösningen”. Vi proppar i oss tabletter, sprutar i oss vacciner, desinficerar omgivningen. Men så kan man faktiskt bli sjuk ändå.

Värdefullt solsken i den stockholmska världen

I Stockholm missar ingen sol. Tittar strålarna fram så tittar stockholmarnas vinterbleka trynen garanterat också fram. Varenda stråle är guld värd här i den stockholmska världen.

Varenda park fylls av kritvita ben, varenda barnvagn stoppas med solkrämsoljiga ungar, varenda mun med glasspinnar. Och varenda kvadratmeter gräsmatta blir upptagen och täckt av picknickkorgar och filtar. Och när dom har blivit upptagna fortsätter man med utrymmena på gatan längs med husen.

”Nu är det sol. Nu ska vi ha trevligt. Å vad vi har det trevligt nu när solen skiner. Å vad vi har det bra. Har vi det inte riktigtriktigt förträffligt trevligt nu?!”

Men det är ju becksvart, iskallt och omänskligt i Sverige halva året så det är antagligen befogat.

Vad fan gör alla tjejer på toaletten?

Ingen kö till killtoan, tvåtimmars kö til tjejtoan. Känns det bekant? Festkvällen slutar alltid med att jag hatar alla tjejer; vad fan gör dom på toaletten? Vad är det som gör att tjejer inte bara kan gå in på toan, kissa och GÅ DÄRIFRÅN???

Men det verkar omöjligt för vi måste ju snacka i mobil på toan, sminka oss på toan (även om ingen ser något ändå mellan diskolampornas blixtrande och “ta första bästa” tycks va många killars mantra), grina på toan, fyllesnacka med kompisen på toan. Suck. Man borde införa samma system som IKEA har med sina snabbkassor. En killtoa, en tjejtoa och en snabbtoa där det börjar duscha vatten från taket om du suttit lägre än 90 sekunder.

Good copy bad copy – Filmtips!

Vem äger egentligen musiken? Och vad är meningen med upphovsrättsregler? Intressanta frågor i kvällens K-special på SVT “Good copy bad copy“.

Vi fick följa med till både Nigeria, Amerika, Brasilien och Sverige – länder med olika syn och regler på copyright och upprättshov. Amerika där man stämmer folk som brutit upprättshovslagen på miljonbelopp, Sverige där man har ett parti som kämpar för kopieringsrätten, Piratpartiet och Nigeria där man struntar totalt i upphovsrätt.

För 150 år sedan när biblioteken kom var det stor diskussion, plötsligt fick alla tillgång till litteraturen, till orden. Det var upprörande för många. Idag är det helt självklart att man går till bibblan och lånar en bok gratis.

Vart går gränsen för vad som är kopiering? Kan man äga musiken? Orden? Bilderna?

“Det hämmar kreativiteten när alla bara kopierar av varandra”, hävdar en av personerna i programmet. “Det främjar kreativiteten när folk får fri tillgång att utveckla, ändra och skapa nytt av gammalt”, hävdar en annan.

“Det handlar om själva skapandet”, konstaterar en tredje.

Du borde ha sett programmet. För dig som inte gjorde det kan ladda hem det från filmskaparnas egna webbplats eller: Pirate Bay.

Boktips! En linje över Kina

Du läste rätt. Det står boktips. Jag trodde aldrig i livet att jag, me, moa skulle börja fylla min blogg med boktips, jag som knappt läst en bok sen Kitty-, Stallkompisar- och Vi Fem-bokslukarperioden. Men här kommer alltså ett boktips.

En linje över Kina handlar om en kille/man som 1999 cyklade genom hela Kina. 2006 gör han om samma resa. Men nu med feta utbildningar, flera sponsorer och häftig kamerautrsutning i bagaget. Han vill besöka samma städer och träffa samma människor för att se vad som hänt i landet under dessa sju år.

1999 kommer han till ett kloster mitt ute i Tibets ödemarker. ”Varifrån kommer ni?” undrar munkarna nyfiket samtidigt som de känner på dessa konstiga figurer.

”Sverige”, svarar man men ändrar sig snabbt till ”Europa” när de vänliga ansiktena fortfarande blinkar frågande mot en.

Men munkarna bara skakar på sina hårkransar i förbryllelse.

”Väster om Asien”.
”Asijjen???”.
”Ok. Jordklotet är indelat i…”
”Jordklot? Vad han pratar om?”
Sju år senare sitter de i samma kloster bredvid en munk som kastar eldkulor i det nya Hade Bode Harry Potter datorspelet. Plötsligt ringer mobiltelefonen.

Under den senaste tio åren har en enorm, nästan läskigt enorm utveckling skett i Kina. Och den pågår än. Ett land att förundras över.

Läs boken.

Förundras mer.

Obs! Det var min sammanfattning av 2 kapitel ovan och inte alls exakt som det stod i boken. Läs verkligheten. Läs boken. Den är bätttre.

Manus: Världens befolkning på klassfest

I mitten står amerikanarna och pratar högljutt med varandra. De skrattar och gestikulerar i sitt, av dem själva uppfunna The Cool Gang och märker inte ens italienarna som latjar runt med flörtiga blickar och drar klassens tjejer i flätorna. Ja inte alla tjejer förstås, tyskarna skriker ”geschwint” så spottet yr om någon skulle röra deras symmetriskt kammade flätor.

Ryssarna försöker prata med The Cool Gang men byxorna är lite för utsvängda och magtröjorna lite för leopardfärgad för att passa in. I soffan sitter dom små japanerna med freestyles i öronen och stoltserar med hajpa teknikprylar. The Cool Gang har bestämt sig för att acceptera dom ändå. Flashiga teknikprylar är ”fucking coooool” i deras ögon. I fåtöljen sitter finnarna med all öl ”Nå, festen kommer ändå att sluta med att alla är stupfulla så varför inte bara skippa den löjliga dansen och onödigt mingelsnack och bara supa ögonen av sig direkt så man kan få sova någongång”.

Norrmännen öppnar dörren men sprintar snabbt vidare, öl och chips är icke bra för skidformen. Och upptryckt mot väggen med ena handen i godisskålen och den andra i flytvästfickan ”ja, man ska aldrig säga aldrig, vattenkranen kan faktiskt gå sönder” står svenskarna och iakttar hela spektaklet. Lagom är bäst.

Om jordklotet var ett klassrum och världens befolkning klassen och man tog alla mina onda fördomar och generaliseringar av hela länders invånare, då, då skulle klassfesten vara så här.

Resblogg från USA

Läs min resblogg från Kalifronien här: www.resblogg.wordpress.com

Gullig-kattunge-känslan av affisch?!

Ni vet den där känslan när man ser en gullig kattunge. Eller lurvig hundvalp, eller ett bräkande lamm. Man har lust att krama ihjäl dom för dom är så söta. Som en ispinne i solen smälter man och vågar knappt röra dom för då kommer dom säkert gå i tusen bitar och det där gulliga, lurviga och snuttepluttiga bara försvinna. Poff. Jag har sett världens gulligaste hundvalp. Ni anar inte. Man vet inte vart man ska ta vägen för den är så söt.

Till det väsentliga: tänk er alltså den där känslan (för jag hoppas att jag inte är ensam om den). Den känslan borde man ju kunna frambringa på något annat sätt. Man borde kunna hitta vad exakt som sätter igång känslan och sedan kunna applicera det i en affisch, i sin marknadsföring. Fatta vad effektivt. Folk vrider och vänder sig och vet inte vart dom ska ta vägen med sin känsla och så pang, står du med lösningen som räddaren i nöden (genom affischen då alltså).

Korvkiosk-dröm

Jag ser att ni lyssnar. Alla ni på de tysta morgontågen: ni lyssnar. Jag lyssnar. Jag låtsas förbannat mycket att den där tråkiga blaskan jag trycker näsan in i är spännande men egentligen lyssnar jag. Tjuvlyssnar på några av de få som vågar prata bland dessa tjuvlyssnande, låtsandes, tysta möss.

Han och hon på tåget. De jobbar på samma jobb. Han 60+ och ska strax gå i pension. Hon 50+ och vill göra något nytt, innan hon också går i pension.

Hon: jag vill leva. Göra något annorlunda. Bryta mönstret.

Han: Det ville jag också göra. Men sen kom jag inte på vad jag ville göra.

Hon: Men jag känner verkligen att jag skulle vilja göra något nytt. Bara bryta upp. Träffa nya människor.

Tystnad.

Hon: Sälja korv i en korvkiosk verkar kul.

Jag blir rädd. Är det bara jag och mina kompisar som har hundramiljarder olika planer på vad vi vill göra? Resa, volontärjobba, wwoof:a, göra barnbok med massa roligasmartakreativateckningar i, starta supermysigttrendigtekologisktsmaskigt café, göra intressanta tidningar, sälja hemmagjorda hudvårdsprodukter, ha en bondgård för barn som vill lära känna djur… ja listan är LÅNG. Och sälja korv i en korvkiosk ligger inte överst. Alla är vi olika. Men att jobba på samma jobb ett helt liv bara för att man inte kom på något annat man ville göra känns läskigt. Läskigt att sakna idéer. Läskigt att inte våga drömma.